Hoppa till innehållet
ECRtest

Ändra sin anknytning: vad förvärvad trygghet innebär

Din anknytningsstil kan hålla i sig i åratal, men den är inte huggen i sten: den förändras med åren, i nya relationer och i terapi. Trygghet som har vuxit fram senare i livet kallas förvärvad trygghet. Här ser du vad forskningen har funnit, vad som hjälper och varför det oftast går långsamt.

Av ECRtests redaktion · Uppdaterad 14 november 2026 · 10 minuters läsning

I korthet

  • En anknytningsstil förändras faktiskt, men långsamt: det tar månader och år, inte en vecka.
  • Det som gör anknytningen tryggare är framför allt upprepade erfarenheter av människor du kan räkna med.
  • Efter psykoterapi brukar tryggheten i genomsnitt öka och oron i nära relationer minska.
  • Förvärvad trygghet suddar inte ut det förflutna, men den förändrar hur du förhåller dig till det.

Hur stabilt är ett anknytnings­mönster över tid?

Det korta svaret: det förändras, men långsamt. En metaanalys av 127 studier följde anknytning från spädbarnsåren till tidig vuxen ålder, och samma människor testades på nytt allt från två veckor till 29 år senare. Korrelationen mellan tidigare och senare mätningar låg på ungefär 0,39 (Pinquart med flera, 2013). Det är en måttlig stabilitet: märkbar, men långt ifrån fullständig, och för många ändras bilden med åren.

Anknytningen fortsätter att förändras också i vuxen ålder. En studie följde samma människor från tonåren till hög ålder och mätte anknytningen på två axlar. Den första heter oro i nära relationer. Oro betyder här oro för att någon som står dig nära ska dra sig undan eller lämna dig, inte oro i allmänhet. Axeln undvikande av närhet visar hur obekvämt det känns att komma någon mycket nära. Oron minskade i genomsnitt med stigande ålder, tydligast i medelåldern och senare, medan undvikande av närhet avtog gradvis genom hela livet (Chopik med flera, 2019). De som levde i ett förhållande hade oftast lägre värden på båda axlarna.

Den mer användbara frågan är alltså vad som faktiskt får en stil att ändras. En stil håller i sig så länge erfarenheterna bekräftar den, och den förändras när de börjar berätta något annat (Fraley och Roisman, 2019). Förändringen kan gå åt båda håll: svåra förluster kan göra en människa mer på sin vakt, och goda relationer kan ge känslan av trygghet tillbaka.

Vad är förvärvad trygghet (earned security)?

Förvärvad trygghet, på engelska ”earned security”, är trygghet som har vuxit fram senare i livet. Begreppet kommer från forskning som bygger på Adult Attachment Interview (AAI), en intervju om anknytning. Människor får berätta om sin barndom, och det som bedöms är inte själva händelserna utan hur sammanhängande och öppen berättelsen är. Forskarna talade om förvärvad trygghet hos dem som beskrev svåra tidiga relationer till sina föräldrar men ändå berättade om dem lika sammanhängande som tryggt anknutna vuxna gör (Pearson med flera, 1994).

Den sortens trygghet gör inte det förflutna ogjort. I samma studie hade 40 % i gruppen med förvärvad trygghet depressiva symtom över den kliniska gränsen, mot bara 10 % av dem som beskrev en barndom med gott stöd. Erfarenheten finns kvar. Det som förändras är hur en människa bär den och hur relationerna byggs i dag.

Här behövs en reservation. Forskare har jämfört vuxnas berättelser med observationer från deras faktiska barndom, och bilden av en svår barndom stämde inte alltid med det som hade observerats (Roisman med flera, 2002). De som hade en otrygg anknytning som spädbarn men en trygg i vuxenintervjun byggde ändå upp välfungerande nära relationer, många av dem utan påtagliga känslomässiga svårigheter.

Vårt test tittar inte på berättelsen om din barndom. Det mäter hur närhet känns för dig i dag och kan därför inte avgöra om din trygghet är ”förvärvad”. Vad testet däremot kan visa är rörelse. Ligger din punkt närmare det trygga området om ett år? Då är något på väg att förändras.

ÄngsligRädd-undvikandeTryggUndvikande

Markera var du står nu

Gör testet i dag, så har du en punkt att jämföra med om några månader.

Gör testet
  • 72 påståenden
  • 10-15 minuter
  • utan registrering

Vad som hjälper: erfarenheter i relationer

Den väg till större trygghet som är bäst studerad går genom relationer. En modell beskriver två skilda processer (Arriaga med flera, 2018). Oron dämpas av erfarenheter som stärker tilltron till dig själv: att bli uppskattad, att få stöd för dina mål, att dina framgångar blir sedda. Undvikande av närhet dämpas när det går bra att förlita sig på någon: du tog stöd av en annan människa, och det kostade dig inte friheten och ledde inte till kritik.

En enda fin stund räcker inte för att ändra en inre arbetsmodell, alltså de förväntningar på närhet som du bär med dig. Det krävs många små bekräftelser: svaret kommer när det var utlovat, efter ett gräl återvänder båda till samtalet, en önskan blir faktiskt hörd. Därför byggs förändringen upp i det tysta och märks oftast först i efterhand.

Forskningen kring modellen gäller mest par, men anknytning visar sig också i vänskap och i familjen. Dörren är inte stängd för dig som inte lever i ett förhållande just nu: med vänner kan du öva på nya sätt att be om det du behöver och att svara på andras önskemål, och i kommande förhållanden känner du kanske igen ett välbekant mönster tidigare.

Vad som hjälper: terapi

En forskningsöversikt gick igenom studier som mätte anknytning före och efter psykoterapi. I genomsnitt ökade tryggheten och oron i nära relationer minskade, oavsett metod, sammanhang och klientgrupp. För undvikande av närhet är bilden fortfarande oklar (Taylor med flera, 2015).

Det behövs ingen särskild ”anknytningsterapi” för det. Många psykoterapeuter ser relationen mellan klient och terapeut som en del av arbetet: en plats där du kan visa dig sårbar, prata om det som är svårt och inte behöva ångra det. Också den erfarenheten förändrar förväntningarna på närhet.

Terapi är inget krav för att något ska förändras. Men går oron eller rädslan för närhet ut över din vardag, har den funnits i åratal eller hänger den ihop med smärtsamma upplevelser? Då brukar arbetet gå lättare och tryggare tillsammans med en legitimerad psykolog eller psykoterapeut än på egen hand. Leta efter någon du har lätt att prata med: förtroendet för den du möter betyder ofta mer än vilken metod som används.

Vad du kan göra på egen hand

Utan relationer eller terapi förändras stilen troligen inte särskilt mycket, men uppmärksamhet på dig själv gör att varje erfarenhet väger tyngre. Det här hjälper mest när du gör det regelbundet och inte bara då och då.

  • Fånga ögonblicket. Oron och impulsen att dra dig undan slår till snabbt. Sätt ord på det som händer innan du handlar, om så bara tyst för dig själv: redan det ger dig ett andrum.
  • Ställ gissningar mot fakta. ”Inget svar, alltså är det något fel på mig” låter som en slutsats men är bara en gissning. Fråga dig vad mer som kan förklara tystnaden.
  • Pröva nytt i små doser. Är du van att klara allt själv? Be då om lite hjälp. Är du van att genast kontrollera hur det ligger till? Vänta då med slutsatserna.
  • Få ihop din berättelse. En sammanhängande berättelse om det förflutna är just det som kännetecknar förvärvad trygghet i intervjun. Samtal med någon du har förtroende för, eller att skriva ner det du minns, kan hjälpa dig att foga ihop det som förut kändes som spridda bitar.

Från otrygg till tryggare anknytning: en väg för varje stil

Processerna är desamma för alla, men varje stil har sitt eget ställe där det lönar sig mest att börja.

  • Om du har en ängslig anknytningsstil (kallas ofta ambivalent eller otrygg-ambivalent anknytning) hjälper det oftast mest med en stadga som vilar på dig själv och på flera människor, så att lugnet inte hänger på ett enda svar. Stegen står på sidan om den ängsliga stilen.
  • Har du en undvikande anknytningsstil (kallas också otrygg-undvikande)? Då gör goda erfarenheter av att förlita sig på andra mest nytta: små önskemål om hjälp där friheten finns kvar. Mer om det på sidan om den undvikande stilen.
  • Med en rädd-undvikande anknytningsstil (kallas ofta desorganiserad anknytning) spelar båda sorternas erfarenhet in, och därför kan förändringen ta längre tid, särskilt när närhet hänger ihop med smärta. Hur du går varsamt fram står på sidan om stilen.
  • Också en trygg anknytningsstil kan rubbas, efter förluster eller smärtsamma uppbrott. Vad som hjälper till att värna den beskriver vi på sidan om den trygga stilen.

Svaret på hur man får en tryggare anknytning som vuxen ser alltså lite olika ut för var och en, och det bästa stället att leta är sidan om din egen stil.

Hur lång tid tar förändringen?

Någon fast tidsplan finns inte. Studierna följer förändring över månader och år, och takten varierar från människa till människa. Löften som ”ändra din stil på en månad” stämmer inte med data. En månad räcker för att komma i gång: lägga märke till sina reaktioner och pröva de första stegen. Förflyttningar på kartan brukar synas senare.

Förändring går sällan i en rak linje. En tung period, en sjukdom eller ett uppbrott kan väcka gamla reaktioner för en tid, och det betyder inte att du är tillbaka på ruta ett. Se på riktningen över flera månader, inte på en enda dålig kväll. För den som länge har levt med stark oro eller rädsla för närhet kan det ta flera år, och det är inget tecken på misslyckande.

Målet behöver inte heller vara att hamna i det trygga området. För många är det viktigare att rädslan eller oron slutar fatta besluten åt dem, och att närhet blir ett val i stället för ett prov.

Så märker du förändringen

Enklast är att jämföra punkter på kartan. Gör testet nu och igen om några månader, och svara utifrån samma relation. Små variationer förekommer även när ingenting har förändrats, och därför är riktningen viktigare: har din punkt flyttat sig från ytterkanten av sitt område in mot kartans mitt, eller rentav över en gräns? Hur en sådan jämförelse ska läsas beskriver vi i guiden till resultat och percentiler.

Det finns också tecken som testet inte mäter. Grälen tar slut fortare. Det går lättare att be om hjälp. En lucka mellan två meddelanden skrämmer mindre, och impulsen att stänga av går över innan den hinner ställa till någon skada. Också de små sakerna är värda att lägga märke till: där syns förändringen ofta innan den syns i dina värden.

Vill du ha mer än dina egna intryck att gå på? Fråga då dina närmaste om de har märkt någon skillnad. Ofta är det de som först ser att du har blivit lugnare eller öppnare.

Frågor om förändring

  1. Måste jag gå i terapi för att stilen ska förändras?
    Nej. Hos många blir anknytningen tryggare genom goda relationer och genom att de lägger märke till hur de reagerar. Men stör oron eller rädslan för närhet din vardag på allvar, har den pågått i åratal eller bottnar den i smärtsamma upplevelser? Då blir förändringen oftast lättare och tryggare med en legitimerad psykolog eller psykoterapeut vid din sida.
  2. Kan en trygg stil gå förlorad?
    Ja. Förluster, smärtsamma uppbrott och långa perioder av press kan göra människor mer oroliga eller mer på sin vakt, och det är ett begripligt svar på svåra erfarenheter. Nya relationer som går att lita på ger ofta känslan av trygghet tillbaka. Och den som känner sina egna reaktioner tar sig igenom en sådan period varsammare, utan att dra slutsatser om vem man är.
  3. Hjälper böcker och kurser om anknytning?
    De kan hjälpa dig att förstå dina reaktioner och hitta ord för dem, och det är ett bra första steg. Men en stil förändras genom upprepade erfarenheter, inte enbart genom kunskap. Böcker gör mest nytta ihop med övning: pröva det du har läst i ett förhållande, bland vänner eller i terapi, och lägg märke till vad som händer.
  4. Vad gör jag om min punkt inte har flyttat sig på ett halvår?
    Det är helt vanligt: stilar förändras långsamt, och ett halvår är ingen lång tid. Se förbi stilens namn och titta på dina värden: ibland flyttar sig punkten inom sitt område. Jämför också hur du hanterar gräl och tystnad nu med hur du gjorde för ett halvår sedan. Förändringen syns ofta tydligare i vardagen än på kartan.

Källor (7)

Gör testet och markera din utgångspunkt.

Gör testet