Undrar du om du har en undvikande anknytningsstil? Leta då efter ett mönster som återkommer, inte efter ett enstaka tillfälle. Ett enda tecken ur listan nedan bevisar inte mycket: stilen är en kombination av sätt att reagera, och testet fångar den mer exakt.
Tunga dagar bakom stängd dörr. När något går snett är din första impuls att dra dig undan och reda ut det utan vittnen. Att ringa någon känns onödigt: det är lättare att klara det själv än att förklara vad som pågår inombords.
Efter närhet behöver du tystnad. En härlig helg tillsammans eller ett långt, förtroligt samtal tar slut, och det du helst vill ha är tystnad. Så hittar du balansen igen efter mycket närhet. Det är inte kyla.
Samtal om ”oss” skjuts upp. När någon du håller av vill prata om relationen eller om en gemensam framtid får du lust att byta ämne eller skämta bort det. Samtalet känns som press, också när anledningen är något att glädjas åt.
Små brister växer på nära håll. Ju allvarligare en relation blir, desto mer hakar uppmärksamheten upp sig på små egenheter hos den du är tillsammans med. Det är ett sätt att hitta skäl till lite avstånd, och det är lätt att förväxla med känslor som svalnar.
Känslorna kommer i efterhand. I stunden är du lugn, och vad som faktiskt gjorde ont blir tydligt först en dag eller en vecka senare. Det är lättare att reda ut en känsla på egen hand än att genast sätta ord på den inför någon.
Frihet går före fasta planer. Att planera något tillsammans en månad i förväg väcker ett lätt obehag. Du vill kunna ändra dig, för det är den möjligheten som gör att livet känns som ditt eget.
Varma ord känns obekväma. När någon säger ”jag älskar dig” eller tackar dig av hela sitt hjärta skruvar du på dig och tar till ett skämt. Varma ord verkar kräva öppenhet tillbaka, och sådant tar tid.





