Tecknen på en ängslig anknytningsstil syns tydligast när någon som står dig nära drar sig undan, om så bara för en stund. Att du känner igen dig i en enda punkt bevisar ingenting: det som räknas är mönstret som helhet, och testet mäter det mer exakt.
Du läser gamla meddelanden igen. På kvällen går du igenom dagens meddelanden och letar efter minsta tecken på kyla: varför var det svaret kortare, varför ingen emoji? Det är oron som försöker upptäcka ett hot i tid, så att du hinner förbereda dig.
En timmes tystnad. Någon du håller av svarar inte på en timme eller två, och du kan inte koncentrera dig på något annat. Du skriver igen och ser efter när den du väntar på senast var aktiv. Väntan känns nästan rent fysiskt.
Bekräftelse, om och om igen. Du frågar om allt är bra och får höra att det är det. Det hjälper en stund, men dagen efter är frågan tillbaka: ett enda svar kan inte hålla oron tyst för gott.
Andras humör blir ditt fel. Din partner är trött efter jobbet eller försjunken i tankar, och du undrar vad du har gjort för fel. Ett neutralt ansikte ser missnöjt ut, också när humöret inte har något med dig att göra.
Dina egna planer får vika. Utan att tveka ställer du in egna planer och träffar med vänner för en dejts skull, och när dejten inte blir av känns hela dagen tom. Lite i taget tar relationen nästan all plats i ditt liv.
Ett gräl måste ta slut nu. Efter ett gräl kan du inte vänta till i morgon: du behöver prata igenom allt och bli sams på en gång. Att din partner vill ha en paus i samtalet känns inte som ett andrum utan som början på slutet.
Svartsjuka över småsaker. En gilla-markering på någon annans bild eller en ny kollega som ständigt kommer på tal ger ett hugg i bröstet. Oftast handlar det mindre om misstro mot din partner än om tvivel på att det är just du som blir vald.




