En rädd-undvikande stil (på engelska ”fearful avoidant”) följer sällan en rak linje i ett förhållande. Närheten kommer i stötar: några varma veckor, sedan en reträtt, sedan ett försök att vinna tillbaka det som gick förlorat. Utifrån ser det motsägelsefullt ut. För den som har stilen är det ett försök att behålla bandet utan att bränna sig. Så här brukar kasten mellan värme och kyla se ut.
En stark början. De första veckorna är den som har rädd-undvikande stil öppen och frikostig med värme, för längtan efter närhet har funnits länge. När relationen blir djupare växer sig en tyst fråga allt starkare (”Tänk om jag blir sedd på nära håll och sedan lämnad?”), och värmen tunnas ut.
Oro på avstånd. Drar sig en partner undan, om så bara för en dag, då slår oron till och närheten lockar igen: meddelanden, försök att ses, önskan om bekräftelse. Avståndet man själv skapade känns plötsligt outhärdligt.
Gräl som går i cirklar. I en konflikt kommer först kravet att prata nu genast, och sedan försvinner samma människa mitt i en mening. För en partner är det svårt att förstå vad som önskas, medan två behov byter plats inombords på några minuter.
Lugna perioder känns osäkra. När allt är bra kan själva stillheten väcka oro, som lugnet före stormen. Då föds impulsen att sätta något på prov eller förstöra det, bara för att ovissheten ska ta slut.
